Snö snö snö.

Snö överallt. I nacken, i ögonen, i håret.
Den packas under sulorna så man känner sig hal och lite full.
Så vitt att det gör ont. Man kisar för vind och blåst.
Det gör ont att andas, ändå blir man lycklig,
av kontrasten mot betongen, rönnbären som ännu hänger kvar.
Mot den mörka ridå som faller innan dagen är slut.
Allt blir på något sätt vackert,
under sitt vita täcke.

När jag kom hem bakade jag muffins.
Minimaliska. Syrran tycke de var jättesöta.
Hoppas de uppskattas imorgon när vi ska skrämma ettorna,
med små-mat och stickade tröjor.
Känns rätt bra tycker jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0