Hanna har en tävling som jag tänker vara med i.
Man kan näligen vinna hennes häftiga smycken, och det vill jag ju göra. Såklart!

Här är en bild från hennes projektarbete.

Modell: Malin Larsson
Design: Hanna Westerling



Hon är grymt duktig!

Min nittode födelsedag.

Dagen som kommer gå till historien som dagen då Malin gräddade våfflor i skolan.
Det luktade i hela korridoren, hihi!

Det har varit en toppendag, verkligen.

Det var någon gång på morgonen då jag tvekade. Ska jag verkligen orka släpa med mig våffeljärnet? Ska jag ställa mig och röra ihop smet nu? Hm. Men så slog det mig. Varför inte? Klart som fan jag ska! Jag ba görä!
Jag kommer minnas den här dagen för resten av mitt liv om jag gör den till något att minnas. Varför skulle jag då inte göra allt för att minnas den?

Så jag packade min väska.


Riktigt vad jag gör med mitt ansikte vet jag helt ärligt inte.





Givet var hjortronsylten. Vilken annan sylt skulle funkat liksom?

Tack allihopa för en jättemysig födelsedag. <3

Just nu:

• Jobbar jag med den vetenskapliga uppsatsen och känner mig lite hopplös. Går det framåt ens?
• Äter jag hemmagjort vegetarisk sushi från igår.
• Lyssnar jag på Hello Saferide, Håkan Hällström och Monde Yeux

Förut idag:

• Försov jag mig och bestämde mig för att jobba hemmifrån istället.
• Åt jag en smoothie med annanas och kanel.
• Anmälde jag mig till högskoleprovet.
• Dansade jag rund och sjöng högt till Lars Winnerbäck.

Jag tycker:

• Att den här dagen har varit seg änsålänge.
• Att det är mysigt att töja örat lite igen. Man känner att man finns.
• Att det är lite för långt kvar till sommaren.
• Att den här helgen har varit jättemysig!

Här kommer lite bilder från "Allt för konsten - en pjäs av Kristofferskolans klass 12A"

De var jätteduktiga!
Verkligen.

Lovet är slut och skolan är igång.
Just nu sitter jag i en datorsal och skriver på ett rätt smutsigt tangentbord. Hm.
Det är meningen att man ska skriva på en essä som skall vara inne på fredag, men alla mina riktiga papper är hemma tydligen. HM. Knepigt det här.
Jag borde skriva på mitt filosofiarbete som skulle vart inne innan lovet. Hm. Men de papprerna är ju också hemma såklart.

Nu när lovet är slut känns det lite tomt. Vart tog allt jag skulle göra vägen? Energin? Borta. Bort blåst. Jag har degat, slöat, hängt, slappat, segat, glott, stirrat, bara stannat i sängen och läst. Den 2 januari pallrade jag mig i alla fall ut och åkte för första gången hem till mamma. Bussen, som hette Petterssons Buss passande nog, tog två och en halv timme. Men eftersom att mamma bor utanför Norberg (Norberg är mest ett ICA) så då fick vi gå i de tvåsiffriga minusgraderna ungefär 5 km.
Det var spännande. Mina ögonfransar frös till is. Mitt hår fryste fast i halsduken.

Dagarna hos mamma spenderades i myskläder, men jag hjälpte mamma att få det beboligt och mysigt i hennes nya lägenhet. (Jag bakade beskvier för första gången! Gott.)

Det tog fem timmar att komma hem. "Ser du vad bra det fungerar med förbindelserna?!" (Nej mamma, det gör jag inte)

Å'hej, å'hå.
Julen har gått och alla barn med kapitalistiska föräldrar gottar sig i dyra pressenter utan att veta egentligen varför de fått dem, bara att de låg under ett träd som man av en outgrundlig andledning placerat inomhus.
Men vad gör det? Man får gärna skämma bort sina barn, eller hur?

Jag som barn blev i alla fall helt överlycklig över mitt nya objektiv, den välbehövda kameraväskan och diverse sockor, pennor, böcker.
Jag som själv satsat på att göra pressenter i år gav bort två tavlor, (Liljan till farmor och farfar och Skeppet till pappsen) hemmagjorda badbomber (som inte luktar så mycket men ser fina ut) och lite annat småkrafs. Jag har faktiskt inte gett julklappar till någon av mina vänner, än i alla fall. Det känns konstigt eftersom att det är de paketen jag brukar betrakta som vilktigast. Men i år känndes inte julen särskilt viktig alls. Jag har visst gått och tappat julhoppet. Det ända riktigt mysiga med min 18:e jul var nog, som vanligt, synen man möttes av när man kom hem ragglande tidigt på morgonen, julgranen som lyser och ger hela vårt otroligt mysiga vardagsrum en nästan sagolik stämning. (Och allt godis (hemmagjort) såklart!)

Mellandagsrean och hysterin i stan är snart slut, imorgon vid den här tiden är det snart dags att börja öppna champangen och skåla in det nya året.

2k9 lider mot sitt slut och som vanligt tittar man tillbaka på allt som hänt. Jag har vuxit otroligt mycket det här året och lärt känna mig själv på en nivå jag inte kunde föreställa mig. Året fick en rätt seg start med pojkvän som efter 1,5 år ville gå vidare, det var då jag återupptäckte vännskapens helande effekt och insåg att jag faktiskt överlever. Sen kom min 18 års dag i mars och livet blev bokstavligt talat en fest. Sugrörsölen på lunchen i skolan glömmer jag aldrig! Våren kom och jag blev så där fånigt lycklig som jag alltid blir.
Sommaren började med jobb och efter fem veckor var plånboken tjockare än någonsinn förr. Då bar det av på semester med familjen på landet, tätt följt av Emmabodafestivalen "Känns som jag får ligga" 2009. Fem underbara dagar fullt av solsken, hemmagjort vin, glada människor och härlig musik.
Efter hemkomst och flera dagar spenderade i en riktig säng bar det av igen, till Vässarö! Mysteriet -09 som stavas solsken, solsken, bad, slapp, solsken, mat, "Ligga? Ligga? Snälla? Liigga?!", svartkrogen i skogen, bastu, solsken och känslan att vara lite för gammal. Det var antagligen den känslan som dröjde kvar för på hösten sen började jag som assistent på Patrullscouts avdelningen.
Skolan började och det gjorde också det individuella valet: Filosofi! Det var precis lika underbart som jag föreställt mig, fast lite bättre. Vi fick sitta på bord, prata rakt ut och aldrig bli klandrad för vad man sa.
Hösten flöt på som ett töcken av bra fester, fina vänner, mer filosofi, Talk like a pirate-day, lite irritation över vissa lärare, sena kvällar och tidiga mornar.
Höstlovet var ett efterlängtat hål i vardagen och det firades med mer av allt!
Men nu är det vinterlov och snart börjar den sista terminen av gymnasieskola för mig! Det känns så märkligt att jag inte riktigt kan förstå det, men det är väl ännu ett steg mot friheten.

Förra året firade jag nyår inne i stan med Hannes. Planen löd: "Vi har ingen plan" Detta koncept fungerade så bra att vi kör på det i år igen, men denna gång är vi fler och då kan det bara bli ännu bättre, eller hur?

Nu har jag varit nostalgisk nog för idag. Imorgon inleder vi inledningen till det nya året och jag hoppas att ni alla får en riktigt god start på era tjugotior!

Fred ut /Capt'n Rubus Chamaemorus