Utkast: Maj 14, 2010

Gårdagen var helt sjukt bra. Rakt igenom.

Vaknade alldeles för tidigt i förhållande till när jag somnade. Det gjorde ont i hela kroppen. Men jag kom snabbt igång ändå, för jag skulle iväg till Debaser Slussen och titta på Kristian Anttila!
Någonstans hade jag läst att Simon Norrsveden också skulle spela men när jag letade hittade jag inte vart jag läst det egentligen, men förhoppningsvis skulle jag alltså få se den underbara killen också!

Såsmåningom bar det av till stan där jag mötte upp Rebecka och vi drog oss ner mot Debaser.
Väl framme satt vi utomhus, surplade kaffe och yoghurt, åt mackor och pratade om värdsliga saker.

Den första glada överraskningen kom när vi kommit in och skulle betala då Liza som jobbat på Debaser Medis en gång känner igen mig och släpper in mig gratis. (Jag älskar mitt jobb) Den andra är att Fredrik står i baren och langar öl för personalpris i riktiga glas.

När jag började bli småfull fick jag det bekräftat att ovannämda Simon fakiskt skulle spela.
Han var helt grym. Jag blev så himla glad!
Efter några låtar lämnade han scenen för att göra plats åt Kristian medan jag sjönk djupare ner i lyckoruset.


Här har vi den bästa bilden jag fick med min mobilkamera:



Han var grym och ball och underbar och stentuff och allt annat. Såklart!
Jag tänker inte ensförsöka förklara den känslan. Musik är som bäst live.

Efter spelningen fick jag och Rebecka oss varsin singelsignerad av Kristian och jag fick en pin signerad av Simon.
Som om kvällen kunde bli bättre liksom.

Det roliga var bara det, att det kanske inte blev bättre, men det fortsatte vara bra så himla länge. För framåt ett tiden drog Rebecka hem med sista tunnelbanan, men jag stannade kvar med mina arbetskollegor till stängning. Då var vi alla redigt berusade och grick bort till Medis för att snacka med personalen där för att fråga om de ville hänga med på festtåget.

Sagt och gjort, vi drog till Spyan. Där kände Liza någon som fixade in oss i ett litet "vip-område". Det var kul.
Linda fick ett vinglas tryckt i handen tillsammans med en komplimang av en man som snabbt därefter försvann! Supergulligt? Ja.

Eftersom att vi inte var så pepp på nattbuss stannade vi till stängning, kl 5, och tog första tuben hem. Vilken natt! Fler sådana tack! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0