Lovet är slut och skolan är igång.
Just nu sitter jag i en datorsal och skriver på ett rätt smutsigt tangentbord. Hm.
Det är meningen att man ska skriva på en essä som skall vara inne på fredag, men alla mina riktiga papper är hemma tydligen. HM. Knepigt det här.
Jag borde skriva på mitt filosofiarbete som skulle vart inne innan lovet. Hm. Men de papprerna är ju också hemma såklart.

Nu när lovet är slut känns det lite tomt. Vart tog allt jag skulle göra vägen? Energin? Borta. Bort blåst. Jag har degat, slöat, hängt, slappat, segat, glott, stirrat, bara stannat i sängen och läst. Den 2 januari pallrade jag mig i alla fall ut och åkte för första gången hem till mamma. Bussen, som hette Petterssons Buss passande nog, tog två och en halv timme. Men eftersom att mamma bor utanför Norberg (Norberg är mest ett ICA) så då fick vi gå i de tvåsiffriga minusgraderna ungefär 5 km.
Det var spännande. Mina ögonfransar frös till is. Mitt hår fryste fast i halsduken.

Dagarna hos mamma spenderades i myskläder, men jag hjälpte mamma att få det beboligt och mysigt i hennes nya lägenhet. (Jag bakade beskvier för första gången! Gott.)

Det tog fem timmar att komma hem. "Ser du vad bra det fungerar med förbindelserna?!" (Nej mamma, det gör jag inte)